Som rubriken lyder. 

Alla var födda till att bli någon, oavsett vad man har för drömmar. För alla har drömmar, ingen kan komma och säga att dom inte har en dröm. Min dröm är att när jag slutat gymnasiet åka au pair till antingen Carlifornien, New York eller London. Men ändå vill jag inte ha allt så himla planerat, utan också ta livet lite som det kommer. London, det är min stora dröm. Räcker med att bara få resa dit, men jag vill så gärna dit. Typ min högsta dröm, skulle mer eller mindre vilja bo där. Hela tiden får jag höra "Varför vill du bo där? det regnar 300 dagar om året"  Men ska jag vara ärlig bryr jag mi inte, det kan få regna hur mycket som helst. Allt känns bara mer möjligt där på något sätt. Det är i alla fall min dröm, och kommer man långt där. Kanske man hittar sin kärlek, och kanske då kanske man inte vill hem igen. Då får det va så, alltså visst vad som helst kan hända på 4 år. Inget snack om saken, men det är vad jag vill och har velat i 3 år. Kan nog vilja det om 4 år också...